Bilsport för den lilla plånboken

Visst är det roligt med bilar och bilsport? Synd bara att gemene mans plånbok inte håller med i de flesta fallen. Vilken Svensson har råd att ur tomma intet trolla fram en rallybil eller kanske en monstertruck? Att susa runt på vägarna med en rallybil eller köra folkrace kräver också en hel del mekande och tid spenderad under huven eller i garaget. Kan man inte skruva bil själv är det dyrt att lämna bort en tävlingsbil för reparation och service och om något händer under en tävling är det inte särskilt roligt att behöva bryta för att vänta på att bilfirman ska ta emot bilen måndag morgon.

Men hör och häpna, det finns faktiskt bilsport som inte kräver extremt stora resurser eller sponsorer; bil-o är en av dem. Vad är då bil-o? Jo, det är bilorientering. Här finns det faktiskt lite fart och fläkt, kartläsning och adrenalin, och det bästa är att tävlingsbilen inte ens behöver vara en supersnabb värstingbil. Som nybörjare eller hobbyutövare kan man använda familjebilen, vare sig man har en stadsjeep eller en herrgårdsvagn som Volvo v90 på garageuppfarten. Skulle man bli biten av sporten då kan v90’n agera dragbil om man vill skaffa en tävlingsbil senare.

Vad behöver man då för att börja köra bil-o? Bilen måste vara skattad och besiktigad och man ska ha viss utrustning i den. En förbandslåda är ett måste, reflexvästar, två godkända varningstrianglar samt att backlampan endast får lysa när backväxel är ilagd. Inför varje tävling sker en kontroll på tävlingsplatsen där det säkerställs att bilen uppfyller dessa kraven.

Som nybörjare kör man på allmänna landsvägar och i viss mån gårdsplaner och större parkeringar. Terrängen är alltså ganska snäll och man får hålla hastighetsbegränsningarna. Ju högre upp i klasserna man kommer desto sämre blir vägarna och om man ska ha chans på pallplats krävs det alltså en bil man inte är extremt rädd om och som har ett bra fäste på vägarna, vare sig man kör på asfalt, grus eller igenväxta skogsvägar. Man måste fortfarande hålla hastighetsbegränsningarna men en bil med bra fäste som till exempel fyrhjulsdrift gör att man kan hålla högre hastigheter på mindre vägar och ta sig lättare fram. Tävlingsbilarna i de högre klasserna har oftast hashplåt monterad för att skydda dem vid framfart på dåliga och gropiga vägar. Bil-o körs aldrig i tättbebyggda områden utan håller sig till landsvägar, industritomter, skogsvägar och liknande. Mellan de olika orienteringssträckorna har man transportsträckor på allmänna vägar så det är inte alltid en helt publikvänlig sport.

Man kan säga att bil-o är en blandning av rally och orientering. En kontrollplatta fästs vid ratten i ett snöre och där ska man sätta orienteringskontrollernas stämplar. Det handlar om att kunna köra nära kontrollen för man kan inte springa ut och stämpla den. Kartläsaren har ett stort ansvar över att orientera rätt så ekipaget slipper åka och leta efter kontrollerna och förspilla dyr tid. Det gäller att åka karträtt och banritaren försöker hela tiden hitta gamla kartor där det finns vägritningar för att förvilla kartläsaren och göra det hela svårare.

Föraren måste ha giltigt körkort samt genomgå en teoretisk utbildning och kartläsaren måste vara över 9 år i målsmans sällskap, annars över 13 år och ha genomgått teoretisk utbildning. Man kan prova på och köra utan tidtagning för då behöver man ingen licens men man måste genomgå en liten snabb kurs på tävlingsplatsen innan start. Det enda som krävs för att prova på är att man har rätt utrustning i bilen samt en egen privat olycksfallsförsäkring. Bil-o är den perfekta bilsporten att prova på som nybörjare med sin familjebil!